Vad är Buddhism?
Den bästa förklaringen av Buddhas lära har vi fått från Buddha själv. På Sanskrit kallas hans läror för Dharma och på Tibetanska för Chö. Båda betyder “Som det är”. Man kan därför se Buddhism som en uppsättning verktyg som gör det möjligt för oss att uppfatta saker och ting som de verkligen är, här och nu. Inom Buddhismen finns det inga dogmer och det finns ingenting som inte får ifrågasättas. Buddhas läror har som mål att fullständigt utveckla och frigöra kroppen, talet och sinnet.
Buddha gav instruktioner som var anpassade för tre olika typer av människor. De som ville undvika lidande fick instruktionerna om orsak och verkan, också kallade för Den Lilla Vägen (sanskrit: Hinayana). Till de som ville göra mer för andra gav han lärorna om visdom och medkänsla (Sanskrit: Mahayana). När människor hade en stark tillit till sin egen och andras Buddha-natur, lärde Buddha ut Diamantvägen (Sanskrit: Vajrayana). För dem framträdde han som former av energi och ljus eller överförde direkt sitt upplysta synsätt genom en ström av medvetenhet. På denna högsta nivå är målet att fullständigt utveckla kroppen, talet och sinnet, det Stora Sigillets omedelbara lätthet (Sanskrit: Mahamudra).
Diamantvägen ger den moderna världen ”effektiva metoder som leder till en direkt erfarenhet av sinnet”, förklarar Lopön Tsechu Rinpoche, en av de mest erfarna lärarna inom Tibetansk Buddhism. Man lär sig att se världen utifrån ett rikt och självbefriande perspektiv. Genom Diamantvägens meditationer utvecklar man en djup inre rikedom. De leder till ett okonstlat och orubbligt sinne där alla upplysta aktiviteter kan växa fram.
Buddhism en sorts filosofi, psykologi, eller religion?
Buddhism kan ses som en filosofi i det avseendet att dess läror utgör ett enhetligt och logiskt synsätt, men det är inte enbart en filosofi. Filosofi kan förklara saker och ting på ordens och idéernas formella plan, medan Buddhas läror arbetar med helheten. Både filosofi och Buddhistisk praktik leder till klart tänkande, men det är endast det sistnämnda som kan leda till några varaktiga förändringar, eftersom det ger oss den praktiska nyckeln till hur man hanterar allt som sker i ens vardag.
Eftersom lärorna har förmågan att åstadkomma förändringar i de människor som praktiserar dem, finns det vissa som menar att Buddhism är en sorts psykologi. Psykologins olika inriktningar försöker alla att hjälpa människor att inte bli en belastning för samhället eller att ha för många personliga svårigheter. Även om både psykologi och Buddhism kan förändra människor, är den sistnämnda bäst för de som redan är friska. Man skulle kunna säga att Buddhismen börjar där psykologin slutar. Diamantvägsbuddhism blir relevant när man redan har nått en viss stabilitet, när man ser rymden som någonting glädjefyllt istället för att uppleva den som hotfull. På den här nivån kan lärorna hjälpa oss att utveckla det överflöd av glädje, kärlek och mod som ryms i vårt sinne.
Använder man sig av lärorna i sitt liv kommer man till slut att känna en djup tilltro till deras förmåga, vilket gör att alla situationer känns mer meningsfulla och utvecklande. När ens medvetenhet om hur allting är villkorsstyrt ökar, faller stela föreställningar bort och kroppens, talets och sinnets perfekta egenskaper framträder på ett naturligt sätt. Det slutgiltiga resultatet av Buddhistisk praktik – fullständig upplysning – överträffar både filosofins och psykologins intellektuella eller terapeutiska mål. Det är ett perfekt tillstånd som ligger bortom alla begrepp.
Buddhism är en erfarenhetsreligion som har funnits i över 2500 år, som kombinerar ett logiskt synsätt med metoder för att uppnå bestående och bortom personliga sinnestillstånd.
Vilka är Buddhismens grunder?
Det finns fyra grundläggande tankar som ger våra liv bestående mening. Det första som vi uppskattar är det dyrbara tillfälle vi har i detta liv, att vi kan gagna otaliga varelser med de metoder som en Buddha ger. Alla varelser söker lycka och vill undvika lidande. Även en myra kryper väldigt långt för att undvika att bli dödad och människor gör vad som helst för att må bra. Därför är det väldigt viktigt att komma i kontakt med läror som ger varaktig lycka.
Därefter tänker vi på att vi inte alltid kommer att ha den här möjligheten. Vi kommer ihåg att allting sammansatt är förgängligt. Allt som föds kommer att dö, allt som har uppstått kommer att försvinna. Vår tid är begränsad. Vi kan vara säkra på att våra liv kommer att ta slut, men vi vet inte när. Därför är det oerhört värdefullt att inse att vi har den här möjligheten nu och att vi tar vara på den.
Det tredje som vi förstår är att världen egentligen är en sammansatt väv av orsak och verkan och att våra nuvarande handlingar, ord och tankar kommer att bli till vår framtid. Oavsett om vi inser det eller inte, lämnar allt som vi gör, säger eller tänker intryck både i vårt inre och i yttervärlden. De här intrycken kommer senare tillbaka till oss. Om vi inte använder meditationer för att lösa upp dem, är det speciellt de negativa intrycken som kommer att återkomma i form av lidande eller obehagliga situationer.
Till sist inser vi att det inte finns något alternativ till att använda oss av lärorna. Upplysningen är den högsta glädjen. Det finns inget som är mer fullkomligt än detta tillstånd av att vara ett med alla ting, alla tider, alla varelser och alla riktningar. Dessutom, hur stor nytta kan vi vara för andra varelser om vi själva är förvirrade eller lider?
Dessa fyra tankar ger oss därför grunden för att kunna meditera och praktisera Buddhism. Men om vi istället håller fast vid våra invanda värderingar kan vi inte undvika lidande. Om vi fortsätter att tänka att ”jag är min kropp” och att ”dessa saker tillhör mig” kommer vi att uppleva ålderdom, sjukdom, död och förluster som väldigt obehagliga. Ingen kan undvika smärta genom att säga: ”Det här med upplysning låter för svårt för mig”. Eftersom vi har blivit födda kommer vi med all säkerhet att dö. Det finns inget viktigare i livet än att finna värderingar som kan övervinna död och lidande för all framtid. Värdet i att nå upplysning går därför inte att överskatta, varken för oss själva eller för alla andra varelser.